H�renstam lockar till skratt

Sun, 29 Jan 2012 09:44:23 +0100

Ett gott skratt förlänger livet…sägs det. Entertainern Magnus Härenstam, som fyller 71 år i sommar, hjälper oss att förstå åldrandets tjusning och problematik.

Med stor energi och inga ålderskrämpor bjuder han på en skrattfylld monolog, ensam på scen under nära två timmar där igenkänningen är lika hög som medelåldern bland premiärpubliken.

Tack Magnus för dina förklaringar till varför vi är och gör som vi gör. Jag hade nöjet att för nio år sedan se Magnus bästis Brasse Brännström göra monologen om Grottmannen. Hur vi män både historiskt och i nutid reagerade på det mesta.

”Fem myror-kollegan” Magnus har nu förädlat stand up-storyn och hur man kan åldras med behag.

Magnus Härenstam är bland min generations störste komiker och entertainer. Vi vet hur våra barn växte upp med ABC-läran i humorpedagogiska ”Fem myror”, har följt honom i teve som ”Mr Jeopardy” och både skrattat och njutit i filmer och shower.

Idén till Morsning & Goodbye” har Magnus gått och grunnat på i nästan 25 år. Det var då, 1987, som han såg stand-up-artisten Bill Cosby uppträda i Las Vegas – ensam på scen i ett par timmar och höll en monolog.

Som en av de första i Sverige lanserade Härenstam senare en svensk version med namnet ”Föredraget” som han turnerade med i landet under flera år. Succé – och resten är historia.

Med kärlek, ömhet och humor ger 70-årige Magnus Härenstam på scen retoriska bilder på praktiska och kroppsliga saker som att minne, hörsel och syn sviktar med åren.

När Magnus Härenstam öppnar showen med -Hejsan, hejsan… känns det direktkontakt och hans manusminne sviker inte honom. Hundra (2 x 50) minuter fyllt med historier, igenkännande, självklarheter och lite tillspetsade äldrehandlingar ger oss ”60-plussare” i publiken att nicka medhållande – ja även Qvinnorna.

Magnus beskriver bland annat det gradvisa förfallet, som t.ex. att man oftare besöker apoteket än systemet, glasögonproblematiken, att pensionsärsbrottslingar har det bättre i fängelse än de hederliga på Carema och han bjuder också på sin egen prostataundersökning.

För Magnus Härenstam är ”Morsning & Goodbye” en nystart efter hälsoproblemen i somras, då han tvingades ställa in några kvällar av föreställningen ”Viva La Greta” på Fredriksdalsteatern i Helsingborg sedan han drabbats av en blodpropp i benet.

Detta märkte vi inget av på Lisebergsteaterns tiljor – och tack för det!

Skådespelaren, komikern och nöjesgurun Magnus Härenstam är tillbaka i underhållningens showroom – och förhoppningsvis många år framöver med ”Morsning…”

Kjellåke Dahlin

En dotters sorgsna raseri

Lena Kvist — Sat, 14 Jan 2012 12:22:45 +0100

Att bli gravid och mamma innebar att plötsligt förvandlas till en vuxen kvinna som uppfostras och tillrättavisas av andra kvinnor.

Det var barnmorskor och amningsstödjare, föräldragruppsbesserwissrar och äldre mammor.

Stränga var de, allihop: ingen alkohol och inga cigaretter för mammor– och benhård konsekvens i all barnuppfostran för att uppnå det lyckade moderskapet. Nej, nej och nej.

Det var inte konstigt att Anna Wahlgren behövdes då.

Anna Wahlgren var kärleksfull men strikt mot barnen i stället för att uppfostra den nyblivna mamman.

Hon var en kvinnoikon, en stolt niobarnsmamma som använde sin egen brokiga familj som exempel i sina böcker om barnuppfostran. Hon var en vildvuxen idealmamma med stort leende och stor famn för både barn och män. Därför blev hon så populär i pressen och bland föräldrar på 80- och 90-talen.

Anna Wahlgrens berättelse om sin egen familj har fått stå oemotsagd.

Hittills.

Nu kommer Felicia Feldts bok om att växa upp i familjen som visades upp i så många veckotidningsreportage. Anna Wahlgrens rykte kommer aldrig att kunna återhämta sig efter hennes berättelse.

Felicia Feldt var nummer tre i syskonskaran. Så här skriver hon:

”Det går att leva med en tyst sorg ganska länge. Men till slut vill den smälta. Och öppna munnen.”

Att recensera någons berättelse om sitt eget liv är egentligen en omöjlighet. Vem är jag att kommentera språkbehandling och komposition när någon lägger fram sitt hjärta?

Felicia Feldts berättelse känns helt och hållet trovärdig. Den är lättslukad och berättad i korta episoder, barndom och nutid växelvis.

Enligt författaren är allt utom slutscenen – som berättar om mammans begravning – autentiska upplevelser. Men syskonen har fått andra namn, och Anna Wahlgren nämns aldrig med namn utan kallas genomgående ”mamma”.

Boken visar fram Anna Wahlgren som alkoholist, en självisk, dominerande och gränslös missbrukarpersonlighet. En riktig idiot, faktiskt. Samtidigt är det inte säkert att resten av syskonen håller med, det här är en persons sanning. Inget av syskonen har hittills gjort sig hörd i debatten. Inte heller har Anna Wahlgren försvarat sig utan avstått från att kommentera dotterns berättelse.

Felicia försvann är en sorgset rasande bok. Det som har gjort henne rasande är bland annat följande:

* Familjen Wahlgren har mobbingdagar. De utspelar sig dagen före födelsedagen och den mobbade utsätts för kränkningar och får göra extra mycket hushållsarbete. Barnet får inte äta med de andra utan på sitt rum. I Felicias fall bestod middagen åtminstone en gång av ett kallt, kokt fiskhuvud.

* Anna Wahlgren straffar hårt. Felicia får en örfil när hon berättar i tonåren att hon haft sex med sin pojkvän. Om barnen gjort något fel tillåts inte syskonen prata med dem innan barnet sagt förlåt. Det kan ta många dagar.

* Anna Wahlgren – och en del av hennes män – super hårt. Det leder bland annat till att mamman en gång hotar att hoppa av Irlandsbåten. Många fyllekompisar är riktiga äcklon som bland annat kryper ner i Felicias och hennes systers sängar. En gång när en styvfar somnat på fyllan visar mamman hans hårda penis för barnen.

Och senare i livet:

* Anna Wahlgren släpar sin treåriga dotterdotter i håret när hon inte vill sova i sin egen säng. Felicia, mamman, ser maktlöst på.

* Anna Wahlgren ligger (kanske) med sin vuxna dotters man.

Är det här snaskigt? Är det ärekränkning Felicia Feldt sysslar med? Nej, hon har rätt att berätta sin historia. Precis som när Anna Wahlgren sa att hon hade rätt att berätta sin historia när Felicia Feldt klagade på att mamman lämnade ut hennes pappa i sin självbiografi.

Felicias pappa var för övrigt frånvarande ända tills dottern var 40 år. Då kom han tillbaka, och boken är tillägnad hennes pappa.

Om man ska dra någon lärdom av detta är det kanske inte främst att Anna Wahlgren är ond, utan att det är dumt att sätta någon på piedestal. Om Anna Wahlgren inte hade fått bli en sådan mönstermamma hade hon inte fallit så hårt.

Anna Wahlgrens drottningtid var egentligen på väg att ta slut när jag själv fick barn. Vi som blivit föräldrar i slutet av 90-talet och på 2000-talet har förlitat oss mer på den danske experten Jesper Juul. En viktig skillnad mellan dem är att han inte använt sin egen person lika hårt som varumärke och mönster. Det känns sunt. Sundast av allt är kanske att sluta leta så mycket efter gurus inom barnuppfostran, utan lyssna på barnet och på sig själv.

Bor�s Tidning - Kultur

H�renstam lockar till skratt

En dotters sorgsna raseri